Förolämpad!

Idag tog matte med mig på en promenad där jag fick gå i långlina. Det är så kul att springa i skogen utan att matte hela tiden klagar på att jag ska "gå försiktigt", "gå fint" eller "akta så du inte ramlar" *suck*. Har hon inte fattat att jag har fler fötter än hon att röra mig med och därmed går lite stadigare. Dessutom är jag faktiskt en busig unghund som vill upptäcka världen??? Ibland ropar hon förstås åt mig att "kom hit". För att inte trilskas för mycket gör jag henne nöjd och springer snabbt dit och ställer mig vid hennes ben i väntan på att få order om att få springa iväg igen. Den lilla lydnaden kan jag väl bistå med, tycker jag...

När vi hade kommit en bit på väg mötte vi en tant och farbror. Jag gruffade lite och talade om att jag fanns där, utifall att de ville hälsa på mig. Men det enda de sa var "Åååh, vad fin han var!". Jag vände mig om, men det var ju bara JAG där - inte en enda hanhund i närheten. Och matte försökte få dem att förstå att jag var tjej, så hon sa "Kom nu, AGNES så går vi". Då sa de ännu en gång att "han var väldigt fin". *grrrr* Nästa gång jag ser dem ska jag inte bry mig ett dugg om dem - då ska jag bara sätta nosen i vädret och gå förbi dem som om de vore luft... *fnys* Bara för att jag råkar ha skägg och mustasch så trodde de att jag var en pojke - värsta förolämpningen, alltså...!!!