Idag var det mattes tur att hämta mig på dagis. Hon styrde stegen mot bussarna och menade att vi skulle åka den där läskiga långa saken - istället för att få gosa ihop sig i en härligt varm och mysig transportbur i bilen... Matte verkar inte fatta hur jobbigt jag tycker det är att åka buss - den både pustar, frustar och kör så ryckigt att man ju håller på att trilla av mattes knä. Men det klev på en trevlig tant som stod och klappade mig hela vägen hem i bussen, och talade om att jag var duktig som tordes åka buss, fastän jag skakade som ett asplöv i hela kroppen. Henne tyckte jag om...
När vi klev av bussen och skulle gå sista biten hem hittade jag två stora jyckar som tog en promenad med sin husse. Givetvis trodde jag att de ville busa med mig - det vill väl alla (trodde jag i min dumma enfald). Men matte blev sur på mig när jag började yla och dra i kopplet för att hinna ikapp dem. Matte menade att jag skulle gå fint i kopplet, men jag var ju så ivrig att få roa mig lite (men i ärlighetens namn var det nog inga roliga kompisar trots allt, för de brydde sig inte om mitt påkallande av uppmärksamhet).
När jag var nästan hela vägen hemma hittade jag något som gjorde att jag glömde bort de där dumma jyckarna - jag hittade en harplutt...!!! Den var jättegod, men tyvärr upptäckte matte vad jag gjorde, så hon stoppade in fingrarna i min mun och såg till att plutten for iväg. Där stod jag alltså snopen, och undrade vart min "godis" tog vägen... *suck* Aldrig får man ha kul...
Hej Agnes!
SvaraRaderaJag ser ut som du, fast svart. Jag tycker det är läskigt att åka tunnelbana. En gång sprang vi för att hitta en dörr med hund på, för bara där får vi gå in, och då hoppade matte in, men jag tvärvägrade, så matte fick gå av och bära in mig. Det var så trångt så jag kunde ha slickat en farbror i ansiktet, men han såg inte snäll ut, så jag lutade mig mot matte i stället. Snart ska vi flytta ut på landet och där finns ingen T-bana . . .