Ikväll skickade matte och husse iväg mig till min första matte, Pernilla, för trimning *suck*. Direkt efter en hel dag på dagis skulle de lämna mig ännu en gång - gissa om jag var ledsen... *snyft* Jag pep och skrek när de stod där i dörrhålet och hävdade att de skulle gå därifrån medan jag skulle vara tvungen att bli trimmad. Fattar de verkligen ingenting, tänkte jag...
När jag nästan var färdig ringde de på ytterdörren och jag blev jättelycklig. Men tror ni att jag fick gå ner på golvet och hälsa på dem? Nä då, Pernilla menade att jag hade två fötter kvar (jag tittade snabbt ner och insåg att jag faktiskt hade alla mina FYRA fötter kvar... *pust*) och att jag därför var tvungen att stå kvar på bordet en stund till. Men jag hörde ju mina ägare - och ville ju genast springa ner för trappan och gosa med dem istället.
Jag grät lite och försökte få min vilja igenom, men det var ingen som lyssnade på mig. Så jag blev kvar på bordet en jäääätteeeelåååång stund (tyckte jag själv i alla fall).
Nu är jag i alla fall trimmad och läcker - och väntar på vad alla killarna på dagis säger om mig imorgon. De övriga brudarna på dagis lär nog vara lite avundsjuka på mig när de ser hur killarna flockas kring mig... *ler stort*
Hej Agnes!
SvaraRaderaStackars dej - vilken hemsk dag! Jag avskyr att stå på trimbordet. Min matte lyfter upp mig flera gånger i veckan, men då brukar jag bara behöva stå där en liten stund. Sedan får jag godis och leka med bollen, som matte rullar. Snart ska vi gå på trimkurs, har jag hört - usch! Då blir jag nog lika snygg som du. Fast lite kallt känns det till en början, när hela lurviga pälsen är borta, eller hur? Jag träffade min kille i lördags, förresten.