Matte och husse sa att vi skulle lägga oss. Somnade. Vaknade - ensam i sängen. Mörkt överallt. Hörde röster från ovanvåningen i huset. Blev rädd. Skällde lite försiktigt. Hörde någon som gick i trappan - ner till mig. Matte kom in i rummet. Och där låg jag och var livrädd i tron att det var ett spöke eller en tjuv i huset...
Matte lyfte upp mig till vardagsrummet där husse satt och tittade på tv. Och så hade de lämnat mig ENSAM i sovrummet - elaka typer, hur kan man bara göra något sånt??? Jag var ju så rädd att jag klamrade mig fast i mattes hals med mina nyklippta klor och hon klagade på att det gjorde ont - men vem bryr sig? Är man rädd så är man...
Matte har nu visserligen retat mig för att vara en harig typ - jag är väl inte någon hare?!?!?! Jag är vakthund, har de inte fattat det???
Stick ifrån dom nästa gång ni går ut så får dom lära sej...
SvaraRaderaStick iväg??? Törs jag väl inte - då kan de ju kanske inte höra mig om jag blir rädd och vill ha hjälp...
SvaraRaderaLowis snackar: Du med..jag vill inte heller gärna bli lämnad utan husse och matte, dom är liksom min trygghet!
SvaraRaderaJag är lite feg, oxå när jag ligger o sover, ska jag skvallra var jag sover...i en säng, jag delar kudde med stora barnet i huset, hon kanske är lite mörkrädd, så jag ligger där och vaktar henne, pröva det agnes, lovar att det känns tryggt!
Jag sover redan i matte och husses säng - helst under husses täcke med huvudet på hans arm... Det är jättemysigt - men efter ett tag blir det för varmt och då studsar jag ner och lägger mig vid deras fötter istället
SvaraRaderaÅh men du har inte insett tjusning med att ligga ensam i sovrummet än du alltså?! Det är min favoritplats, det är mjukt, luktar gott och det är lugn och skönt :-)
SvaraRadera