Bara två fötter kvar??? Svårt med matematiken, eller...???

Ikväll skickade matte och husse iväg mig till min första matte, Pernilla, för trimning *suck*. Direkt efter en hel dag på dagis skulle de lämna mig ännu en gång - gissa om jag var ledsen... *snyft* Jag pep och skrek när de stod där i dörrhålet och hävdade att de skulle gå därifrån medan jag skulle vara tvungen att bli trimmad. Fattar de verkligen ingenting, tänkte jag...
När jag nästan var färdig ringde de på ytterdörren och jag blev jättelycklig. Men tror ni att jag fick gå ner på golvet och hälsa på dem? Nä då, Pernilla menade att jag hade två fötter kvar (jag tittade snabbt ner och insåg att jag faktiskt hade alla mina FYRA fötter kvar... *pust*) och att jag därför var tvungen att stå kvar på bordet en stund till. Men jag hörde ju mina ägare - och ville ju genast springa ner för trappan och gosa med dem istället.
Jag grät lite och försökte få min vilja igenom, men det var ingen som lyssnade på mig. Så jag blev kvar på bordet en jäääätteeeelåååång stund (tyckte jag själv i alla fall).
Nu är jag i alla fall trimmad och läcker - och väntar på vad alla killarna på dagis säger om mig imorgon. De övriga brudarna på dagis lär nog vara lite avundsjuka på mig när de ser hur killarna flockas kring mig... *ler stort*

Längtan hem

Ojojoj, vad jag längtade hem idag från dagis - hann inte ens klä av mig förrän jag var tvungen att springa fram till en av mina favoritmjukisar (en flodhäst) och attackera den... Men innan flodisen dog pep den olyckligt och jag blev helt exalterad... Nu har jag fått en ny tuggring - men den är redan halvt uppäten. Det är ju såååå gott! Jag tror att mina ägare tycker lite om mig.

Häromdagen frågade husse om jag skötte mig på dagis - då blev jag lite skraj och undrade vad fröken skulle säga, eftersom jag är lite busig av mig. Men min dagisfröken var snäll och lojal mot mig och hävdade att jag alltid var snäll *fniss fniss*. Husse skulle bara veta sanningen...

Min första hälsning...

Idag har jag fått min första hälsning här på bloggen! Vera (en svart schnauzerfröken) talade om för mig att hon inte heller tycker om att åka kommunalt i trafiken, och att hon nu ska flytta ut till landet där det inte finns någon t-bana. Det tycker jag var gulligt gjort av hennes ägare... Tänk att de flyttar enbart för hennes skull!!! Nästan så man skulle vilja ge dem en rejäl slick över hela ansiktet och tala om hur snälla de är mot sin Vera.
Min matte och husse är faktiskt också ganska gulliga, trots allt... Ni vet ju hur mycket jag hatar att åka i de där stora läskiga sakerna som heter "buss" - jag lyckades tydligen skaka tillräckligt mycket sist så att matte förstod min rädsla. Mina ägare bestämde sig i alla fall för att köpa matte en egen liten bil att transportera oss i. Så nu kan jag få krypa in i min hundkorg och sova bort resan hem från dagiset istället för att sitta i mattes knä på bussen och smutsa ner hennes kläder - som hon alltid tjatar så mycket om *suck*. Men vaddå, hon har väl tvättmaskin?!?!?!?! Klart att hon blir smutsig om hon sätter mig i knät, vad trodde hon egentligen??? Gnällkärring...

Hur kunde den där trasselsudden vara så smart...???

I fredags var vi hemma hos min "mormor" (mattes mamma) och hennes lurviga vovve, Nellie. Alltid lika kul att komma dit och busa med Nellie, äta upp hennes mat framför nosen på henne och leka med hennes mjukisdjur. Jag retade henne för att hon inte var lika smart som jag, och att hon ALDRIG skulle klara av att förstå sig på hur en aktivitetsboll fungerar. Hon surade till, tassade till mig över ryggen och talade om att hon nog minsann var lika klyftig som jag... *fniss* Jaja, tänkte jag - det tror du bara... Gammal som du är...

Nu har Nellie fått sin egen boll - och jag är tvärförbannad!!!! Hon lyckades förstå hur den där dumma saken fungerade på bara en liten stund (själv lyckades jag inte få ut matbitarna på över två veckor när jag fick min boll - men jag får väl skylla på att jag var så ung när jag fick den). Det känns lite snöpligt, men tro mig - jag ska nog komma på något som Nellie aldrig fixar... För trots allt så vill jag ändå tro att jag är lite smartare än vad hon är...

Jobbig väg hem från dagis

Idag var det mattes tur att hämta mig på dagis. Hon styrde stegen mot bussarna och menade att vi skulle åka den där läskiga långa saken - istället för att få gosa ihop sig i en härligt varm och mysig transportbur i bilen... Matte verkar inte fatta hur jobbigt jag tycker det är att åka buss - den både pustar, frustar och kör så ryckigt att man ju håller på att trilla av mattes knä. Men det klev på en trevlig tant som stod och klappade mig hela vägen hem i bussen, och talade om att jag var duktig som tordes åka buss, fastän jag skakade som ett asplöv i hela kroppen. Henne tyckte jag om...
När vi klev av bussen och skulle gå sista biten hem hittade jag två stora jyckar som tog en promenad med sin husse. Givetvis trodde jag att de ville busa med mig - det vill väl alla (trodde jag i min dumma enfald). Men matte blev sur på mig när jag började yla och dra i kopplet för att hinna ikapp dem. Matte menade att jag skulle gå fint i kopplet, men jag var ju så ivrig att få roa mig lite (men i ärlighetens namn var det nog inga roliga kompisar trots allt, för de brydde sig inte om mitt påkallande av uppmärksamhet).
När jag var nästan hela vägen hemma hittade jag något som gjorde att jag glömde bort de där dumma jyckarna - jag hittade en harplutt...!!! Den var jättegod, men tyvärr upptäckte matte vad jag gjorde, så hon stoppade in fingrarna i min mun och såg till att plutten for iväg. Där stod jag alltså snopen, och undrade vart min "godis" tog vägen... *suck* Aldrig får man ha kul...

Tre kvartal

Grattis på mig - igår fyllde jag faktiskt hela tre kvartal... Husse köpte hem semlor igår kväll - men tror ni att JAG fick vara med att äta??? *grrr* Nä då, det enda jag fick var min tråkiga hundmat och köttkonserv - fick inte ens slicka av tallriken med gräddresterna... Jag tycker att det är orättvist!!!! Det var ju faktiskt MIN dag igår!!! Undrar om mina syskon har det lika tråkigt som jag... *suck*
I ren frustration (och för att visa matte och husse hur sur jag var) attackerade jag varenda mjukisdjur med pipljud i och störde mina ägare när de ville titta på TV... Jag körde alltså med högljudd protest. De fick skylla sig själva, tyckte jag.
Hoppas att de nu har förstått vad jag förväntar mig på min 10-månadersdag - då vill jag faktiskt ha något riktigt gott. Min favoritmat just nu är crabfish... *slick runt nosen*

Vad var det jag sa...!!!

I helgen har matte varit ganska elak - det började i fredags kväll när husse tog med mig på promenad. Så fort jag satte tassarna innanför dörren igen tog matte upp mig och skickade in mig i duschen - hon hävdade att hon skulle ta bort alla snöbollar jag fått runt tassarna. När hon hade ställt mig i duschen, kom hon snabbt på att hon ju samtidigt kunde passa på att skrubba mig - och hur kul är det på en skala från 1 till 10??? *suck* Jaja, det var väl bara att finna sig i detta och låta henne hållas. Men tro mig, att när hon var klar med sitt tvätteri såg jag till att ställa mig så nära henne som möjligt och skaka på mig för fullt, så att hon blev dyblöt... *flinar glatt* Rätt åt henne!!!
Idag fortsatte hennes elakhet. Hon gav mig ett sånt där härligt tuggben (min favorit) som jag givetvis inte kunde motstå... När jag tuggat på det en stund hörde jag från fåtöljen ovanför mitt huvud att hon "nog måste tvätta Agnes runt nosen, för hon har tuggben i hela skägget". Alltså; lurad igen - hon tänker blöta ner mig även ikväll... *suck*
Fattar bara inte varför matte är så oerhört förtjust i vatten... Det är ju inte ett dugg kul...!!!!